söndag, januari 29, 2006

Re: 62-åringen

Helt sant – en kompis till en kompis på bygget har berättat

Handelsbanken Hornstull, klockan 11:38, häromsistens. En huvförsedd man rusar in på banken och sliter fram ett avsågat hagelgevär ur sin trenchcoat. ”N E D på golvet” skriker mannen teatraliskt på bred öschötska, sveper med eldvapnet i en vid båge mot den förstummade församlingen. Alla faller till golvet utom en man i 62-årsåldern, som faktiskt har en aftonbladet under armen. ”Det går inte” säger mannen med tidningen - ”jag är special agent”. Bankrånaren tvekar ett ögonblick, upprepar sedan sitt krav, nu mer hot i rösten samt tillägget – ”det skiter jag i din jämrans papperspelle.”


Percy – ej homofob.

Del två – nu med eldstrid
”Nu får du fan ta och ge dig. Jag är SPECIAL AGENT och pigg och kry”. I brist på bättre argument bränner bankrånaren av ett av skotten i sin dubbepipiga hagelbössa rätt in i den dammiga fikusen som splittras till oigenkännlighet. Den dammiga B E N J A M I N fikusen. Det hindrar inte gubbstrutten från att med en treårings mognad skrika ”men jag är special agent, special agent, special agent.” medan tårarna sprutar och han fäktar med den ihoprullade tabloiden. I detta tumult finner rånaren inget annat råd än att lägga benen på ryggen. Det kan vara en fälla – SÄPO lägger ju om sin taktik allt som oftast.


Percy – knyter ihop

Re: Den mest krävande personen på bygget
När krutröken och lugnet lagt sig reser sig Inger, en parant kvinna på 63 vårar, först av alla. Hon går fram och lägger sin hand på mannens axel och talar liksom ursäktande till alla som kan höra ”Anders, lugna dig, han har gått nu och du är inte special agent – du är senil dement.”