I hästväg

Malin Baryard, det är ett fruntimmer utöver det vanliga och här kommer en hyllning byggd på sund svensk avundsjuka, åtrå och någonting annat som jag inte kommer på just nu.
Faktum är att bara kärlek inte räcker till som förklaringsmodell – jag inte bara älskar Malin Baryard - jag vill vara henne.
Det är någonting med kombinationen celebritet, mamma och gödsel som triggar så fasligt, men det är mer än så – på djupare plan också.

Jag vill också vakna upp på Jonstorps gård, brygga en kanna Maxwell house, klappa kattmamman och dra på mig sådana där tajta stretchbyxor med läderförstärkta innanlår innan jag tar Gizmo med mig för att mocka Buttcheeks Flips morgontarv, sadla henne och rida i blek novembermorgonsol tills det ryker ur alla kroppsöppningar på både mig och Buttan (brukar kalla henne så i min fantasi).