Montag am breen
Fick halvoffentlig skit för det där med barbro av de andra i ledningsgruppen, var någonting med byråidentiteten, oansvar i allmänhet och en tung röd post i det brutna räkenskapsåret. Det är aldrig ENS fel att TVÅ separerar - horan var illojal och dessutom repig – försökte jag, men Sur-thompa drog inte ens på mungipan. Som om jag bär något ansvar för att hans Pernilla släta på mig helt öppet förra nyårsafton.

Via direkt
Försökte visa initiativ och framåtanda genom att städa kontoret, smågnolandes la Dolce Vita. Annsofi skrattade och som en djävla idiot börja jag göra piruetter med Nilfisken. 3 meter sugslag ger en brutal täckning och som om inte det vore nog så lossnade sugstycket ( en sån där billig ljusblå Brolinare) och sköt som en projektil rätt på min macciato. Tack och lov överlevde Vaion. Tog tidig lunch med Ann-Sofi och Patriks brunfläckiga WE-jacka. Skulle nog gå att fixa trodde kemtvätten. Hon är förresten inte prao – hon är praktikant.


Mucus in repetans
Anna var förresten sval häromdagen, trots ett pedagogiskt berättade om skillnaden mellan virus och bakterier, trots ett haussade av mitt pigga immunförsvar som jag hävdade till och med stått pall en HIV-attack. Hon bara glodde tillbaka, kattlikt och kallt på något sätt och då menar jag inte Simba. Jag menar Scaar.
Det är lågprofil som gäller nu. Små fika och var allmänt trevlig, inge psyk alls nästan Det var mer Hassekompis, såg du Robbinson finalen, ashmi har slut på räksalladen och sånt där. Kunde till och med skämta om barbro. Middag och två ales på O’learys. Det är en dag i morgon också.