Slutet gott – allting gott

Ja, herre Gud. Detta är väl någon slags avbön.

En gång i tiden fanns i mitt liv en fascination för branschtidskriften Resumé, dess taffliga notis- och skvallerjournalistik och inte minst etableringen av Viggo Cavling som en redaktionell frontlinjepajas; en massmedimental metaformos av Buzz Lightyear, Carolina Gynning och promotorn Don King i en och samma person.


Det var inte såpan i sig som var tjuskraften, utan dess interaktion med sin samtid. Det hela utvecklade sig så småningom i mitt eget fall till ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt där marknadsekonomiska hypoteser varvades med evolutionsbiologiska, sociologiska och behavioristiska. Den enkla frågan, på vilken jag sökte ett svar, var hur företeelsen överhuvudtaget var möjligt?


Metoden var dialektisk och min febriga entusiasm som forskare och flitig kommentator väckte sedermera den helt relevanta frågan huruvida jag stod utom eller inom projektets allt luddigare ramar. Das Ding an Sich, sade min gode vän, handledaren och emeritusen, som vid ett avgörande tillfälle lyfte på de buskiga ögonbrynen och betraktade mig på ett obehagligt insiktsfullt sätt jag inte tidigare var bekant med.


Min respons på detta med visdom fyllda påpekande var reaktion snarare än reflektion. Jag intensifierade mitt åtagande och bemötte kritiken, var än den dök upp, med ömsom attack och undflyende, ömsom frekventa insinuationer att ett stort genombrott ”av vikt för människans förståelse av sin existens” närhelst stod att vänta.


Lögnen växte och resultaten uteblev, liksom de nödvändiga ekonomiska medlen för fortsatt vetenskapligt progress. I denna svåra stund, till lika delar bestående av besatthet och påfrestning reagerade jag med mänsklig pragmatism, vilket innebar att jag välkomnade och uppmuntrade alla tecken på annalkande psykisk ohälsa. Det visade sig att ju mer graverande symtomen framstod, desto mer effektivt kunde de utnyttjas för att kontrollera min omgivning. Tick tack, tick tack. Jag utvecklades till en manipulatör av rang och kunde i detta läge föga bedöma de långsiktiga konsekvenserna av denna typ av beteende.


Depressionen slog hårt och ovärdigt. Jag tilläts visserligen komma och gå som jag ville, under förutsättning att forskningen höll styrfart, jag tog min medicinering dagligdags och att jag träffade Kerstin 2-3 gånger per vecka. Det hjälpte faktiskt och banne mig och jag inte till och med kan påstå att jag vunnit någon extra insikt. Skam vore väl annars, inte minst för er som betalat kalaset.


Avhandlingen blev slutligen en lic, vilket jag får se som en ynnest. Det hela avlöpte under stillsamma former med stor respekt för min ”individuella situation” som det uttrycktes. Jag tänker inte dra den för er, 289 sidor och 1549 referenser, kan i all väsentlighet sammanfattas i följande kärnfulla sentens: kvalitet har inget överlevnadsvärde.


Javisst, jag kan skratta åt det idag, inte minst eftersom resultatet av 5 års empirisk och metodologisk Canossavandring i princip kan inhämtas på en 20-minutersrast i någon av landets högstadieskolor eller under fem minuters tittande på valfri kommersiell kanal under prime time. Ironins väsen skall inte underskattas!


Men jag är frisk nu, och det är inte det sämsta. När jag går in på resume.se får jag inga känslor alls. Jag kan till och med skriva kommentarer och med biofeedback hålla tillbaka de fysiologiska reflexerna, om de inte momentant raderas. Kommentarerna alltså. Det rör mig inte ryggen. Jag är en stabil människa. Tro inte heller att jag är bitter eller att jag ångrar mig, varje resa har sin tjusning.

Jag tänker - med, kärlek faktiskt - på tiden som gått och på alla mina vänner: Charterapplåden, DesLyx, andy, Bosse Banan och andra onämnda – som har ställt upp för mig och väglett mitt tillfriskande. Jag önskar er allt det bästa…

Ljuset har återvänt och likaså hoppet.
Bröder, systrar – låt oss våren 2007 gå framtiden till mötes!


PS
I god forskartradition ligger råmaterialet för studierna tillgängliga på denna sida liksom på resume.se, för den som vill undersöka slutsatsens validitet. Men tänk dig för och bevare dig väl. DS

Om problemforumerling, the state of surstromming and Salmo Salar

Percy – goes gourmé

Sic transit gloria mundi

I min föreställningsvärd är nyhetsdesken på Resumé inte olik ett dignande smörgåsbord fyllt av kallskuret, småskuret och omskuret; allt omsorgsfullt upplagt och smakfullt dekorerat och penetrerat med små intressepolitiskt sponsrade tandpetarflaggor. Och till detta väldoftande nybakt olivbröd, som om Anna själv bakat det i Toscansk skifferstensugn. Och som på vilket cocktailparty som helst är det först när tallriken bågnar och munhålan är överfylld med pepparrotsfyllda marinerade renskavsknytten och Brût de Chevaleresk och annat gott som man ser att det finns ännu ett bord. Fyllt med varmrätter dessutom.


Percy – loves jew too

TV 4, söndag klockan 20:30
Visst är det kul med kvasivetenskapliga antropologiska uttalanden om sambandet mellan ministerns rådade ämbete och hans skäggfrisyr, i synnerhet när allt visar sig vara en anka. Och visst är det intressant att få sig beskrivet hur branschkollegor kommer och går, sitter och står, släpper sig, konkar och cashar in med en oförtruten frenesi. Men allt det där står ju inte i motsats till att varmrökt lax kan vara väldigt gott och mättande. När den nu bjuds. Och med det sagt undrar jag hur det står till med den antisemitiska frågan.

Percy – rapporterar rapporten
Re Freshly squeezed orange jews
Det undrar förresten inte bara jag utan hela regeringen som har inrättat en myndighet som ska ”främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen”. Levande historia heter den och bekräftade nyligen sin existens med en 139-sidig rapport om antisemitism i Sverige. I korthet är rapportens slutsats att antisemitismens fula tryne finns och bökar friskt: 40 procent av befolkningen instämmer antisemitiska påståenden. Mediagenomslaget av denna nyhet kan, till skillnad från indignationen, mätas i miljoner, bla.

Percy – med kippan på sne

Shalom Vigs et Astra
Rapporten har emellertid kritiserats från flera håll och av flera skäl: den kollektiviserar judar som grupp, frågorna är försåtliga och insinuanta och man blandar frågor om fakta med rent tyckande.
Drygt 18% av befolkningen anser tex att judarna har ett stort inflytande över medierna. Är det ett antisemitiskt påstående eller rent av korrekt? Tja, det är svårt att veta innan någon har inventerat andelen judar i medieetablissemanget. Har vita män stor makt? Jaha, du är feminist. Vad är förresten en jude? Ett folkslag, en etnicitet, en nationalitet, en religion? En åsiktsgrund? En kulturgemenskap?

Percy – minns SAF-tiden
Canis timidus vehementius latrat quam mordet
Men låt oss inte tjafsa om undersökningens brister och förtjänster, rapporten finns att ladda ner för den intresserade. Men när myndigheter skaffar sig massmedialt utrymme i frågor manifesterar de ytterst sin makt över problemformuleringsprivilegiet, där antisemitismen uppenbarligen har sin särställning. En alternativ tolkning av rapportens resultat hade i själva verket givit en annan, ska vi säga, vinkel. Om det var av oaktsamhet eller andra dunkla skäl slängdes nämligen ett par frågor med där svenska folkets inställning till judar direkt kan jämföras med deras inställning till muslimer. Resultatet visar att judar är priviligerade jämfört med sina muslimska bröder och systrar: 2 av hundra bedömdes intoleranta mot judar. 8-11 av hundra är intoleranta mot muslimer.


Percy – nogger lover
Mohamlet: There is something rotten of the state of the surstromming

Rasism är rasism är rasism, men med statliga medel och marknadsföring går det att går det att diversifiera den. I Sverige finns cirka 18-20 000 judar och mellan 200 000-300 000 muslimer. Den förra gruppen har en egen öronmärkt myndighet som nyligen bekräftat gruppens utsatthet. Den senare gruppen får hålla till godo med den ideella paraplyorganisationen Centrum Mot rasism – de erhåller också statligt stöd, reser dyrt, köper läcker kontorsinredning och uppmanar till bojkott av GB. En stats hantering av rasism säger sannolikt mer om rasismens grunder än staten önskar höra.
Herr redaktörn – i all ödmjukhet: detta är en lax. Rensa Honkens agenda.

Om värme, överlägsenhet och Curling

Percy – drar en skotte
I brist obetingad kärlek och ofantlig rikedom har damcurling utvecklats till min oas fylld av värme och gemenskap i en hård och kall värld. Ja, om jag mot förmodan blir antagen till nästa Robinson så lurar jag på om lag Anette Norberg rent av kan vara min personliga sak med stenar och allt. Jag är inte knusslig när det gäller. Thule? – kör i vind Robban.

Percy – faderligheten själv
Eller så kanske jag kan volontera som damcurlingmassör. Det kan inte vara hälsosamt att bara bära en tunn T-shirt av akryl i en ishall fylld med snoriga italienare och bjällrande schweizare – man kan ju få migrän och tennisarmbåge av mindre. Percys flinka fingrar och lite mazola – häpp. Var ska jag skicka referenserna? Åh när de lipar så där, fastän de är glada. Då vill man helst bara kavla upp skjortärmarna och spöa upp nån, tex de sociopatiska svin som sitter bredvid och klappar händerna. Som om ingen tänker: att klappa händerna när någon gråter är inte särskilt snällt.

Percy – nu på Thenga
Men Kerstin Ekman skulle jag aldrig ta med mig. Det är en ren välgärning för alla parter. Hon skulle aldrig klara luftfuktigheten, eller minusgrader heller för den delen, men Anna Björkman kanske – hon verkar seg och full av ondska, dört, skaller och förtal. Hur hamnade jag här? Det var ju stenarna som skulle in i boet.

Mr Barry: Please forward to Mrs Saperstein

Dear Mrs S. We are sorry for the inconvenience that our fabricated interview might have caused you, but were refer to the very large Swedish “allmänintresse” and the fact that you didn’t want to tell us ourselves. However, we have a generous proposal that might satisfy not only you, but a great deal of Swedes in general. Please accept Mr Daniel Nyhlén and Mr Fridrik Virtanen as two small tokens of our good will, in return of course you will drop the charges and perhaps invite us to an exclusive interview in one of your humongous residents .


PS
They are both house broken and rather easy to train. But changed changed never returns, as we say in Sweden. DS

Det är nått lurt… del I

Ta det här med J Lindeberg. Udda färgade collegetröjor som var fula redan på 80-talet är plötsligt 10 gånger dyrare, statussymbol och helt etikettmässiga långt upp i både hierarkier och åldrar. Men inte nog med det. Är inte loggan skrämmande lik Stockholms Läns Landstings? Oheliga allianser, crossovers och interracial är väl vardagsmat, men kan någon förklara win-winomständigheterna i just det här fallet. Vårdköer och brunfärgad 100 % cotton har ju inte direkt samma funkypotential som stora bröst och en fiol.


Dubbel livstid - minst
I en sund marknadsekonomi hade någon stämt skiten ur någon annan., wattafak, kanske inte är för sent än. Dra upp honom inför Europadomstolen, eller bättre – någon krigsförbrytartribunal - dra ner de där tajta jeansen inför skranket och någon omutlig rättskipare i peruk med hård blick och platta skinkor, som tror att han sett och det mesta av världens vidrigheter. Jag ser framför mig par SLL-kalsonger, handfängsel och ett smatter fotoblixtar. Jag ser framför mig en hausse för sjuksköterskelinjen, nyemission för SLL AB och en kommande renässans för Frankanderssontröjor.


Percy - helgarderar
Eller inte…

Det kan ju vara en bisarr slump också.

Percy - om redaktörn

Percy - bekänner färg

Re ISBN 91-89388-16-X

Sid 7






Percy - återupprättar fasaden

Talking about living

Det är ett skydd också. Om man aldrig behöver vara allvarlig eller personlig så kan man inte såras. Vad gör du i kväll förresten? Snart färdig - ska vi ses på Crazy Horse och puckla på Babak Jamei innan vi drar hem till mig?


Percy –Let’s dance fan

MeWes, X & MTV-gen

Men företeelsen i sig är ju knappat unik. Gör en snabbanalys av de mest betittade TV-programmen, de mest omskrivna personerna och de mest hyllade krönikörerna och du kommer att finna den minsta gemensamma nämnaren: Fan, jag glömde bort vilken det var, men jag lovar – den var inte särskilt positiv. Det är den ironiska generationens dilemma – we’re living it.



Percy - plötsligt allvarlig

Rätt ur skägget

Mja, jag tror att jag menar att vi alla är fast i en konsumism som inte har det minsta att göra med kvalitet eller framåtskidande. Rent krasst sitter väl Viggo där han sitter för att någon betalar hans lön, och att dessa individer tycker att han fyller en funktion. Det mystiska är att den funktionen delvis består i att tramsa så mycket om ovidkommande saker så att det blir uppståndelse kring det hela. Att just Viggo är den utvalde för detta ändamål är väl mer slump eller resultatet av envetet rövslickeri. Men en och annan respektlös och insiktsfull ledare poppar ju upp med slumpvis regelbundenhet.


RE: Vad har vi för nytta av kväve i luften egentligen


När jag gästföreläser på Berghs brukar jag förklara det ungefär så här: för att nå kommunikativ framgång måste du göra något av följande: Uppröra, Förstöra eller Beröra. Att beröra är emellertid inte det enklaste – det kräver både talang, insikt och motiv och syns och hörs numer sällan i vare sig print- eller etermedia, och då i undantagsfall med samma känslomässiga emfas som mina gamla tummade top-hat-årgångar. Uppröra är väl ett väl så gott och kostnadseffektivt alternativ, i synnerhet när upprördheten kan triggas av rent observationella omständigheter – typ dagens väderomständigheter. PS Prao på SD-kuriren torde kunna tydliggöra ovanstående. DS

Paypal

95 %
Ok, låt oss tala om pengar och låt oss då för enkelhetens skull göra ett diagnostiskt test med följande verklighetstrogna förutsättningar: 1) Den årliga lönerevisionen för hela byrån står för dörren 2) Du anser att din lön är fisig. Hoppsan, det var inte meningen att trampa någon på tårna…

Lite knepigare nu…
Personalchefen Annika är inte bara jobbigt skarptänkt och yngre än du, hon har dessutom med endast ett år på byrån VD:s fulla mandat att husera lite som hon vill med din framtida inkomst och därmed indirekt din status inom hela skrået. När du kliver in på hennes kontorsrum pekar hon uttryckslöst på din öppna gylf. Under det att du fumlande drar upp den kommer ett forcerat och oönskat läte ur din strupe. Av någon anledning kommer du att tänka på vitlöksenchilladas, chorizos och minst 10 Corona. Annika är jobbigt professionell. Allt är stilla. Utom hennes barm. Den häver sig.


Kanske känner hon sig pressad trots allt för snabbt lägger hon fram följande två förslag på något som hon kallar ”helhetslösningar”. Percival, säger hon (och här kan du egentligen fylla i ditt eget namn) du kan välja mellan två alternativ. Antingen får du påökt med 3 000 kronor i månaden, eller så får du påökt med 8 000 kronor i månaden. Tyst sekund. Å en till. Du lutar dig bakåt, rent av knäpper händerna bakom nacken och nickar lite med teatraliskt höjda ögonbryn. Du hinner tänka i banor att faktureringsgrad bevisligen inte är allt -nyckelpersoner i företag är snarast dem som sprider glädje, ökar produktiviteten – ja det sammanhållande kittet som får organisationens alla celler att verka som en smidig panterkropp. Du lutar åt 8 000-kronorsalternativet, känns det som.

Med det finns villkor kopplade till respektive val, säger Annika. Nu nickar du inte längre. Du lystrar, lite panter här också faktiskt. Om du väljer 3000-kronorsalternativet kommer alla andra på byrån att få samma lönepåslag, säger Annika. Men om du väljer ett lönepåslag på 8000 kronor kommer alla andra på byrån få ett lönepåslag på 15000 kronor per månad. Så öppnar hon ett litet vädringsfönster och en kylslagen novembervind slår emot din kind.
Grattis till löneförhöjningen, säger hon, du kan ditt svar i morgon.

Re: 62-åringen

Helt sant – en kompis till en kompis på bygget har berättat

Handelsbanken Hornstull, klockan 11:38, häromsistens. En huvförsedd man rusar in på banken och sliter fram ett avsågat hagelgevär ur sin trenchcoat. ”N E D på golvet” skriker mannen teatraliskt på bred öschötska, sveper med eldvapnet i en vid båge mot den förstummade församlingen. Alla faller till golvet utom en man i 62-årsåldern, som faktiskt har en aftonbladet under armen. ”Det går inte” säger mannen med tidningen - ”jag är special agent”. Bankrånaren tvekar ett ögonblick, upprepar sedan sitt krav, nu mer hot i rösten samt tillägget – ”det skiter jag i din jämrans papperspelle.”


Percy – ej homofob.

Del två – nu med eldstrid
”Nu får du fan ta och ge dig. Jag är SPECIAL AGENT och pigg och kry”. I brist på bättre argument bränner bankrånaren av ett av skotten i sin dubbepipiga hagelbössa rätt in i den dammiga fikusen som splittras till oigenkännlighet. Den dammiga B E N J A M I N fikusen. Det hindrar inte gubbstrutten från att med en treårings mognad skrika ”men jag är special agent, special agent, special agent.” medan tårarna sprutar och han fäktar med den ihoprullade tabloiden. I detta tumult finner rånaren inget annat råd än att lägga benen på ryggen. Det kan vara en fälla – SÄPO lägger ju om sin taktik allt som oftast.


Percy – knyter ihop

Re: Den mest krävande personen på bygget
När krutröken och lugnet lagt sig reser sig Inger, en parant kvinna på 63 vårar, först av alla. Hon går fram och lägger sin hand på mannens axel och talar liksom ursäktande till alla som kan höra ”Anders, lugna dig, han har gått nu och du är inte special agent – du är senil dement.”

Introspektiv analys

Percy – drog user
Same same but diffrent
Ibland är de blekgröna och mjuka, ibland gul-vita eller orange, kommentaren från den leende farmaceuten är dock alltid den samma: ”Det här är inte Fontex, men det är p r e c i s samma sak som Fontex, fast lite billigare”, en lögn av rent förnärmande karaktär. Det här är inte Acne Moc Raw, som du beställde, men de är p r e c i s lika bra – de heter McGordon.

Fluoxetin ratopharm forts…
Istället för att döda brukar le med lite gula tänder (jag tror att hela apoteket är övervakat med videokamera nämligen). Va, bra, säger jag. Det tjänar vi ju alla på. Ibland lägger jag till – fast det vore ju kul att pröva Fontex NÅN gång. Man får inte vara för PK, det köper de aldrig.

Bruk, missbruk och Lövstabruk
Än mer övertygande är jag hemma, framför den fastmonterade badrumsspegeln, den som har rökfärgat dovreflekterande spegelglas och som vetter mot Johanssons lägenhet, som jag tror stått tom i flera år. ”Se upp där nere”, brukar jag säga och kasta in ett par stycken och stirrar sedan stint in i spegeldjupet medan adamsäpplet rör sig rytmiskt. Persbrandt kan ta sig i röven, här snackar vi gestaltning och ett register som får Jean att te sig som Boris Karloff.

Det är nått lurt del VI
Som regel hinner jag ut ur lägenheten innan de löser upp sig. En del slinker ned förstås; kombinationen saliv och gelatinkapsel får vattenbaserat glidmedel att framstå som femmans sandpapper. Men det är sannolikt homeopatiska doser som når målorganet; vilket stryks av att jag vare sig märkt effekt på reaktionen på ministeruttalanden eller på bystjournalisk. Däremot haltar sexuallivet en aning, rent konkret. Jag skyller det som regel på en obalans i tillgång och efterfrågan - ett ämne i sig lämpad för en C-uppsats på Handels, eller Antropologen.

Versatil
Missförstå mig rätt. Percy – still going strong. Men under hösten har det mer varit Opel Astra än Mustang, även om retrotrenden inte är mig främmande. Opel är iofs inte det sämsta. Det är Mazda 626. Annars är det mest Audis ”vorssprung durch technic” som är min ledstierna beträffande sexualprestandan. Tyst, behaglig och säker även i 130 knutar. Och lätt att torka av skinnklädseln om man skulle spilla.

Percy – fredagsfrank

Dags att gå hem
I kväll är jag en Simca.